Avslag!

I går var jag så nervös för läkarbesöket jag gjorde i morse på Danderyds sjukhus
så jag fick en ångest attack inne på vivo. Fick lugna mig själv men mina händer skakade & skallen snurrade så jag trodde för en stund att jag skulle ramla.Sög fast mig i glass disken & pratade med mig själv så tyst jag kunde.

 ALLT ÄR MIN MAMMAS FEL!!!!! Kändes det som,

Det började med att hon hade varit på ett s.k återbesök 5 år efter sin bypass magoperation..
Man får 20 min att prata...Enligt min mor, så hade hon BARA pratat om mig,mitt kämpande mot min fetma & hur svååååårt jag hade..Hon hade bönat & bett dem att hjälpa mig!?

En av läkarna hade svalnat & sagt..
-okej, be din dotter att skriva ett brev till mig så skall jag se vad jag kan göra,

Mamma var lyrisk..
-Tänk vad jag ordnar för dig Mia..

Sagt & gjort..
Skrev ett 2  sidor ark och sände med 2 bilder en smal & så nu ,som mamma skickade dit,till läkaren,
Själv intalade jag mig att det aldrig skulle komma nåt svar.. Hur i hela friden kunde mamma övertala kirurgen att få hjälp utan en massa besök på vårdcentralen osv...när tusentals stackars sjuka hjärtsjuka fettisar behöver akut hjälp...Men hon hade skojat med demomatt gå ut & käka middag med
DEN LÄKARE JAG SENARE FICK TRÄFFA

Men så damp det ner ett brev...Jag hade fått en tid till en läkare..
De skickade med en massa operations info & saker jag skulle fylla i..
Mamma skrek av glädje...
Mamma skulle följa med ,eftersom hon var s.k " bundis" med läkarna. samt va ett stöd till mig.

Så här långt stämmer allt.....INTE ett skit..


Mamma håller sig undan..
Jag åker dit kl halv nio på morgonen i tron att allt ska gå bra..
att de vet precis vem jag är & ska nu bara få veta vilket datum operationen skall göras.

Jag kommer dit.. vägs & mäts
 väger nu 90kilo till mina 152 cm.50 kilo för mycket..

Sitter glad i läkar rummet & in kommer en stor fet bjässe sur arrogant dr..
Han tittar knappt på mig & jag säger för att bryta isen att jag ska hälsa från mamma..alltså Berith Thour..

- Jasså.. ja det vet ju inte jag vem det är,

- joo men min mamma.. Berit,hon korta med vackert rött hår..
det är ju genom henne som jag fick tid till dig.. Du har ju fått mitt brev..
Det är ju du som opererat mamma????

- Jaha..jag vet endå inte vem din mamma är biter han ifrån..

Det fanns varken bilder eller nåt brev. framför läkaren.....
Det hade den andra läkare fått och  remiterat mig till denna läkare....

Jag fick aldrig chans att berätta om mina fett problem..
Han körde över mig som ett ångvält..

- Jag såg att du är inskriven på matmissbrukarna & har bullemi.
Förstår inte vad du har här att göra. vi opererar inte kräks patienter?!!

-men..jag är ju inte inskriven där..
gick dit 4 .a gånger.
jag har inte bullemi längre då hade jag ju inte haft 50 kilo i övervikt.

- ja ja... du säger en sak men din journal en annan..
Jag tänker INTE skriva upp dig på någon väntelista!!

Så reste han sig & bara gick.. Inte hej då,,tog mig inte i  handen... medans jag satt kvar & grät....

Sedan tittade han in huvudet i dörrspringan & sa att jag hade inte kommit dit pga min mamma.
Alla har rätt att skriva brev & be om hjälp... Men han tänkte minsann ringa matmissbrukarna,

Mamma hade ännu en gång lurat mig med falsk information  känns det som
& lyckats såra mig något fruktansvärt.

Nu skiter jag i det här...Är alldeles förstörd.


Vilken chock...
Hade med mig t.o.m almanackan för att skriva i dat, för operation...

Känner mig så dum för att jag gick på mammas ord..
Jag är helt tom