I dag fyller min lilla skrutt 16 år...
Väntade hela gårdagen på att hon skulle höra av sig..
Om hon skulle komma hem..så jag fick sjunga för henne i morse.
När klockan var närmare halv åtta i går kväll skickade jag ett sms varpå hon svarade att hon fortfarande INTE visste om hon skulle dyka upp,men jag kunde ju handla om i så fall att....?!
ORKAR INTE MER NU!!!
Mina barn behandlar mig med sådant avsky & respektlöshet..
Orkar inte gå in på mer om det..men jag är sårad..
så fruktansvärt sårad för att de inte ser mig för den jag är, utan för den jag INTE är!!!
Dricker en kopp Chai Tea.... doften av mina hundratals rökelser killar min näsa..
utan att de är påsatta..nääe..påtända..n ämen..på...pyrda...ähh..v a fa....
Har i alla fall 3 barn... Sebastian, 25 år. Elin 21 år
& lilla Moa ,idag 16 år...Alla har de nevrologiska grunkor.
Moa föddes autistisk, men jag hjälpte henne ur det & nu lever hon sitt asperger liv utanför kartongen ...Öppen tjej som är övermusikalisk & pluggar nu till målare..
Musik skolan hon gick i vart för " open mind" för hennes asperger...
Elin har " bara" ADD... Duktig tjej som tack vare mig arbetar inom vården sedan 6 år tillbaka!!
* STOLT MAMMA *
Sebban har som mig"GRAV TROTS ADHD, Den värsta sorten av graderna av adhd...
men vi fixar det utan mediciner...Sebban hade allt framför sig.. Duktig i allt. Musikalisk. gymnast.golf..sport. dans... men med hans dåliga självkänsla gav han upp tidigt.
Men har tar ansvar endå..lillgammal...arbetar & jag är så fruktansvärt stolt över min pojk.
HUM!!!!!
Att ha ADHD var och är det hopplöst att va på krogen med allt pladder & alla intryck... trodde jag var psykiskt dum i huvudet i många år eftersom jag fick panik när det vart för mycket av allt.
Tack & lov är jag en" underhållare" så det var bara att bita ihop & ta över,underhålla alla & va jävligt glad...
Redan vid 15 års åldern tog jag avstånd från " gänget" eftersom jag VET hur farligt det är med droger... . och jag var less på " hey maaaan" ,stenade trötta polers som bara sov på sina madrasser på golvet ..... flummare blir dummare .... Började sjunga i rockband i stället..som 15 åring..
Operaskolade mig..Började jobba sedan jag var 16 bast...flyttade hemifrån samma ålder..
Så i stället vart jag missbrukare i andra ämnen...
sex och i dår-relationer och arbetsnarkoman.......
*var aldrig trogen & sökte närhet...
Nu är jag en pensionerad undersköterska som knatade in i väggen -08 av för mycket av precis allt..
Nu har jag hittat balansen.. varit singel i över ETT år
& lärt mig att tycka om att umgås med mig själv..
Tidigare fick jag panik att vara ensam..
Det var tvunget att hända prylar hela tiden..
Jobbade jag inte,vilket var 16 timmar dygnet i över åtta år..
(500,000 i årsinkomst som uska e´inte illa pinkat)..så bedrev jag rockclub på vasagatan, dj.ade på hojklubbar..rock hak m.m.. ...barn...giftemål..skilsmässa...resor...yääähhhh det gick bara runt..
ALLT för att slippa " känna"....
PANG!!!! sa det....
Har tutat & kört på som ett jetplan från jag var
16 tills jag vart 43.. DÅ sprack det!!!
Men..
Är förbannat stolt över mig själv i dag, att jag insåg att jag gick på högvarv efter 2 års nekande till hjälp då jag var som sjukast. . Jag..slutkörd,bara 43 år gammal...näänäää. Men till slut lyssnade jag på läkarna.mina barn & tackade JA till hjälp....
Sa ja tack till terapi,mindfulnessgrupp.. . matmissbruks grupp..bla.h bla.h blah...
Hum...Slutade ALLTID med att det var jag som " tog över" & terapefter,psykologer frågade mig om råd pga av all min fuck´n livs erfarenhet..
Tog tag i skiten själv & nu mår jag NÄSTAN helt ok.
Innan jag vart s.k sjuk var jag inte rädd för nånting.. Jag tutade på & rusade...
När jag vart sjuk, så tappade jag totalt fotfästet. Panik ångestattacker.djupa svacker satt i soffan i total mörker..Kunde inte gå ut utan stöd & hjälp... Fan va irriterad jag var på mig själv & det hjälpte ju inte.ha ha..
Nu e jag näääästan normal..
Klarar av att gå på skansen själv....*ironi ler..
Bara adhd´n som ibland kan sätta mig i problem eftersom hjärnan är på högvarv...
Jag är impulsiv..för snabb i bland & kan tyvärr hetsa ihjäl mina stackars asperger vänner..ha ha..
Jag är en underbar liten pingla som heter Mia, och jag kan garantera att jag har mååånga guld stjärnor i boken..
Kram... pep talk....man kan ju trots allt försöka...
1 kommentar:
Fan kommenterar flera inlägg men kommentererna finns inte kvar.. Men önskar dig allt väl och du är en underbar människa glöm inte det!! Har kännt dig länge, och kommer alltid finnas för dig.. Tusen kramar..
Skicka en kommentar