Det gör mig så ont.....

..att läsa  inlägg,att ni har ont även ni i själen...
Att känna sig ensam i en relation är bland det vidrigaste som finns...

Tack för att ni skriver till mig & berättar.
 Och TACK ni som skriver för att " stötta mig"...
Jag vill så gärna kunna hjälpa dig.
Krama om  & säga att allt kommer att bli bra, men det kan jag inte...
Kärleken är elak med en knippe härlighet... och med all min förbannade erfarenhet så är det bara DU/Ni som själva kan göra något åt det. Lämna honom & gå i väg.

Hade aldrig änns i min vildaste fantasi trott att JAG...
blådåren i relationer skulle skriva något sådant. Men även jag har äntligen lärt mig att det blir aldrig bättre... Trots små ljusglimtar i tillvaron så finns ensamheten, sårande ord & själen förstörs....


Vi blir sårade ,gråter inombords MEN  inte för att vi tycker synd om oss själva,
NEJ..utanför att vi blir ledsna över att ... HAN.... kan säga så elaka ord,blir förändrad..
Han som annars är så underbar.fin.snäll.mysig.kärleksfull.gav varma blickar....

Vi biter ihop & hoppas att snart blir han som han var tidigare...
och det kommer han att bli... men bara när det passar honom....
& det fina kommer att minska tills även det inte finns kvar.....

"Släng ner en groda i en kastrull med kallt vatten & sätt på spisen..
 Grodan kommer snällt att stanna kvar eftersom den vänjer sig av den kommande värmen. Men släng ner en groda i kokande vatten & den hoppar ur direkt"

Många kramar från mig till Er!!

Mia

Har ändrat typsnitt nu... vill ha lite Jul känsla här inne...



Pappa följer med mig i morgon på operationen.
De ska först skära bort tandkött & sedan slipa ner tandbenet
för att sedan sys ihop i vaket tillstånd.. Puuuhhh




* Det var ALLTID min pappa som följde med mig till " läskiga" besök.. Gyn,tandläkare osv.. Mamma vart alltid hysterisk & klappade oftast till mig,
medans pappa sjöng & skojade alltid med personalen så den jobbiga stämningen försvann.  Det är i från honom jag gett mina barn lugnet för allt det obehagliga..
 att leta upp något bra & överföra det till de som mår skit omkring sig.

Mina barn har aldrig gall skrikigt,spänt sig ,blivit stela som en pilbåge 
samtidigt som personal med nästan tvång stuckit i fingrar,armar eller munnen..

Jag har alltid pratat lugnt i deras öra & sjungit för dem,...
medans syrror eller narkosen arbetat obehindrat med mina barn.

Varje gång fick jag en eloge av läkare el sjuk-syrran att jag hade bra hand med mina barn....  De litade på mig....det märktes , sa de..

Det är ett arv i från min far som jag har fört över till mina barn...

TROTS GRAV ADHD!!!!

Själv så är jag vansinnigt vidrigt jätte rädd ang i morgon...
Men jag är jätte glad att pappa fortfarande vid sina år vill följa med.
 Är det något han hatar så är det tandläkare & sjukhus!!



Jag mår fortfarande väldigt dåligt.  Varje dag är en kamp att vilja fortsätta. 
Mamma har släppt taget,vilket hon brukar göra när hon inte har lust helt enkelt....

Ringde henne i förrgår & var så down.. Jag ville åka in, men hon hade inte tid..
.... Hon ringde inte änns i går för att se om jag fortfarande levde...

Jag försöker varje minut hitta anledningar till att stanna kvar.. Fyller huvudet med filmer..dränker mig i sömntabletter för att inte va vaken & tänka..känna..

I natt sorterade jag mansikt alla mina videofilmer...i bokhyllan..
flyttade om & donade...Var ute med hunden mitt i natten

Just nu sover jag i soffan... Känner mig tryggast där.. trångt & mjukt ..

Har ingenting att se fram emot.. Allt är bara svart...

Har tappat minnet så jag ska öppna en ny....

MotherBitch 45 år

Ni som tycker om " mina ord"
så finns de b.l a inne på denna sida på Poeter.se

http://www.poeter.se/poetHome.php?writerId=17766

　
Jag klär min himmel full med svarta sammets fjärillar
& hoppas att ingen kan se det jag ser.

Sorgens smärtsamma påminnelse över allt det goda
som inte fanns, halkar efter & tappar greppet.
Att linda svepiska själ runt sänghimlens stolpar gör ingen rättvisa.

Dånet av vindarna som skingrar mitt svarta sammets täcket till en bar himmel, är för mig bara ett hot.

Sakta ser jag hur himlen byter skepnad till kalla
bommuls tussar fulla med frost & is..

Lägger mig i en av alla högar av de svarta sammets fjärillarna
försöker att somna in . .. så otrygg. så liten, så förstörd
av min hemlighet av ingenting alls..!

Vart faller mina tysta tårar, vart hamnar de?   

Mia

I dag tickar klockan... i otakt...
Inga piller i världen kan hjälpa mig i dag..

Var hela efm i Kista centrum & köpte julklappar till mina kärleksfulla underbara barn..

Moa var hemmanär jag komhem..
Vi julpyntade lite , käkade julgodis och tittade på familjens favorit film.. GrIncH





Känner inget i bröstet..Medecinen börjar ta..
Men Moa märkte direkt att jag var manisk...usch fan..



NU ÄR ALLT NYTT JULPYNT PÅ PLATS!!!



Balkong Granen,,så alla ser från alla håll...

Nya granen som stor så vackert i Hallen!!!

Jäääkligt mycket julkrams blir det...fasten jag är alena ensam....



Jag var alltid väldigt mycket ensam alla vintrar...varje år..
Det var mörkt när jag somnade i mitt rum med en rödlampa som sken..
Vaknade av levande ljus i köket till min frukost..

Satt ensam uppkrupen i ett av alla våra mastodont biga fönster som vette ut över Vasaparken
med min röda lampa & lyssnade på julskivor.. Det var mysigt...om6 omigen.,

Så nu när jag är helt ensam..så har jag mer mys lampor än när jag hade familj....

1;a Advent...

För att orka..eller..jaaa.hum..vet inte riktigt vad jag ska skriva....
mer än att jag skrev sist att jag INTE skulle skriva nåt på ett tag ,för att jag e´tom...

Medicinerna leker med mig..sover på dagen..somnar tidigt.. vaknar 7 på morgonen..
Manisk stack jag till Sollentuna Centrum & gick runt runt innan affärerna hade öppnats...
Asså... det e inte likt mig alls...

Sedan har jag julpyntat hela efm sedan somnade jag totalt slut i soffan
Vaknade med att Idol skvalade på tv´n...

Becca ringde.. Hon hade försökt ta sitt liv i Måndags efter att ha druckit ....

Jaaa.. vad skall jag säga...Livet suger.
Det är 1:a advent..ungarna skall fortsätta min tradition att julpynta & klä granen...
men ingen inbjudan till mig.. Jaaa. tyck va fan ni vill.. men jag tycker att det suger.

Jag försökte ta mitt liv b.la  just för att mina barn inte vill träffa mig....
Det här är precis vad jag (inte) behöver....Men de "straffar" mig genom att frysa ut mig.
Ett beteende jag verkligen INTE har lärt mina barn..men som mina ex använde all the time mot mig...

De vet att det är fel & endå utsätter de mig för samma skit.
De är inga elaka barn på någotvis...Men de föraktar det jag står för & hatar den jag är....

Jaaaa. Det gör ont..
För vad mysigt det skulle vara om Elin ringde snällt och frågade hur jag mådde
& bjöd in mig på hennes första egna julpynt..
 *Sakerna var ju endå mitt som hon fick i gåva av mig men som hon irriterat hämtade nyligen...

Här e mitt "nya" jävla julpynt!!!

Tiden rinner & jag orkar inte simma !!

Vilket jävla bakslag..

Fattar det inte?
JAG VET JUH INTE !?????
Inte varken ett smack eller ett dugg??

Så många tusentals gånger som jag gått ner mig i dyn...
haft  downs,sorg i alla dess kategorier så varför NU??
Vad utlöste detta jävla mörker av dödslängtan??

Det frågetecken  är lika demoniskt förövande som att haft en hjärtattack..
Efteråt blir man oftast väldigt deprimerad & det är bara förnamnet.



Mamma var med min hos min nya läkare i måndags.
Han hade pratat med precis ALLA!!
Mina 3 olika tandläkare, psyk akuten.mat missbrukarna
samt kirurgen på Danderyd Sjukhus ang min ansökan om magoperationen.
Han har även haft långa diskutioner med min psykolog " Dr BO"

Han sa.
- Det går inte att tygla dina inre tankar eller demoner utan du måste antingen
läggas in på psyk & drogas ner eftersom Du inte klarar av att hantera det som  just nu pågår i min kropp eller bo hos mamma tills du stabiliseras av depåerna  av dina
nya mmediciner.


Så skrev han ut määäängder med mediciner/droger
som jag skall förtära flera gånger om dagen i 1 månads tid.




Jag pendlar just nu mellan sorg..ilska,trötthet & gråtmild...men mest MANISK!!!
Alla tabletter skall ta bort allt detta & bara " ta hand om mig" på bästa sätt...


Har varit hos mamma i 3 dar, men åkte hem i dag.

Kissen opererades i går brevid mamma & det var INTE cancer utan BRÅCK!!








Nu tänker jag dra mig undan ett tag...
Har ingen ork av alla tunga mediciner att träffa folk,umgås.skriva eller va inne på nätet!!

Har köpt mig som jag kanske skrev tidigare en ny data skärm,så när jag orkar skall jag sätta mig ned för att ordna med mina bilder!!

Håller på nu fört med svartvita skinns bilder.

Börjar få i hop ett gäng bra bilder att ge ut...

Det kommer att bli min första utställning & ALLA modeller  har godkänt...
Annars hade de väl för faaaan inte gått med på att fotas nakna i första tagen..IDIOT!!!

Ensam är stark!!!!

Var i Torsdags PÅ Fasching med Helena för att se & träffa min gode vän Peter Asplund!!



Fick panik efter 1 timme & åkte hem....

I lördags åkte jag hem till Becca, min gamla vän sedan 4:an...

Tog lite bra bilder till min foto samling....

kvinnan av i dag!!!

PMS!!!!

kvinnan.. trädet och navelsträngen

Det var som att kliva in i " Halv åtta hos mig"

Smakfulla ostar..gott vin & underhållning....

Jag skyller inte på någon mer än mig själv
Hade jag inte ringt på hjälp så hade jag varit död i dag.
Tankarna var väl hos mina barn därav att jag i mitt tillstånd ringde efter hjälp men på fel nr. 900000, Själv minns jag inget,men jag kom bevisligen fram...

2½ dygn låg jag på  AVA  KS med vak dygnet runt med en massa maskiner,än i dag är det svart snor  som kommer, blir smärtsamt påmind om mitt fasanfulla svek till mig själv varje gång jag snyter mig.

Alla fotografier på  mina barn var bortlagda när jag kom hem..
Jag hade bevisligen haft en " Jag vill inte leva längre eftersom mina barn hatar mig"

Tragiskt..ja.. Är väldigt ledsen över hela situationen.
Men man sparkar inte på någon som redan ligger.

Självmord är aldrig en utväg.....

Mina barn älskar mig plikttroget,men tycker inte om mig


De små glimtarna..minnen som värmer..
De har valt att i stället komma ihåg den
" lilla svarta" lådan med dåligheter..
.och det var tyvärr en av orsakerna till att jag försökte ta mitt liv...　
Försökte prata med en av mina äldsta döttrar om detta...
men hon slängde bara ur sig med nonsalant ton att jag var som en 12 åring
& så gick hon endast 2 dagar efter mitt självmordsförsök.
Jag var sårbar.trött & sargad...
Än i dag har hon inte ringt,sagt förlåt eller frågat hur jag mår.
　
Skulle förstå mer OM jag verkligen hade vart"en dålig mamma",

TEX;

Droger.illaluktande kläder,tomma ölburkar med fimpar. vin pavoröverrallt
Äckliga vänner som stör dem all the time.som ligger fulla & sover ruset av sig..
Aldrig några pengar,bryr aldrig ang deras skoltid, visar aldrig i skolan på
Spyr i bänken av gammal fylla på föräldrar mötet. Aldrig trygghet eller kärlek,
bara skäll och hat. ironi.elakhet & hat,

Näääe.

De fick kärlek.ömhet...ställde alltid upp. lät dem få tycka & säga vad det kände.
Hade " familje möte" där vi pratade ut om bra saker & dåliga saker, alla fick chanse att prata fritt.   ÖVERRÖSTE DEM MED FEEDBACK..
Det var Jag som tog hand om allt. Robban bara arbetade kom hem & skrek, Vi fick inte prata vid middagsbordet & Sebastian fick inte gunga med fötterna eller ta mat först. Han somnade framför tv´n...medans jag lekte varje kväll med barnen.. Vi skrattade mycket..busade ofta & sjöng tillsammans.... Badade tillsammans , såg alltid till att de aldrig var avundsjuka på varandra eller hade" syskonbråk"  Försökte göra deras uppväxt underbar....hemmet skulle vara vår borg. vår trygghet. Men min Man gapade.
skrek hela tiden...var aldrig nöjd med varken med mig eller ungarna...
　
Jag t.o.m försökte göra läxor med dem trots att jag inte kunde ett skit själv eller förstod..
Jag gjorde saker med dem..Gjorde småfester för dem jämt.
　
Min Son sms:ade efter suid försöket ett argt sms
att jag var dum i huvudet ..

Det var INTE det här jag lärde barnen ,även om jag kämpade för att de skulle bli självständiga indevider fulla med känslor,insikt & styrkan att våga stå för sina tankar
& inte skämmas över deras handikapp utan utnyttja det på bästa sätt.
Se sina handikapp som något bra , att de var unika...


Jag har INTE varit världens bästa mamma..
kanske för dem den värsta sorten.
Ändå, så var Vi..
Jag & mina kids bästa vänner


Jag tog mig tid att lyssna..förklara...på arbetstid med ena handen med en nerdrypande bajs blöja och den andra i högsta hugg med att prata i lelefonen med mina ungar..
Jag fanns där..lyssnade,förstod.gjorde ont till gott i deras hjärtan..
Tog dem alltid iförsvar...förklarade när de inte förstod..eller andra inte förstod dem..medlade.... Jag övergav dem aldrig. kämpade för deras rättigheter i skolan
när precis alla hade gett upp. Jag trodde att det bästa sättet som bra mamma var att visa sitt barn att " jag finns här"   Och de ringde..till mitt jobb minst 5.-6 gr per dag...
BÅDA TVÅ!!

Jag var ofta i skolan än vad jag var på jobbet,fick säga upp min cheftjänst
för att satsa på mina bokstavs barn..eftersom jag fick mothugg från alla håll.t.o.m
från min dåvarande Man,

Tänker inte göra nån Mamma Lista vad jag har gjort för fel eller rätt!!
ÄR BARA SÅ VANSINNIGT LEDSEN ATT DET BLEV SÅ HÄR!!
De har glömt allt BRA bra & det fina. Självmord är aldrig en utväg.....

För att inte låta mina barn ta över min själ, så tar jag ett timeout..
De får höra av sig när de känner sig redo.

Bäst är aldrig nog !!

Lägger in lite bilder på min tid hos mamma ..

Hon var med mig till DR Bo & de fick träffas..
Mamma ringde spykjouren för att jag är så manisk & argsint nu.
Hon åkte dit med mig.. Hon har verkligen varit ett stöd..
Vi har varit & hälsa på Margit & tittat på film...