Självmord är aldrig en utväg.....

Mina barn älskar mig plikttroget,men tycker inte om mig


De små glimtarna..minnen som värmer..
De har valt att i stället komma ihåg den
" lilla svarta" lådan med dåligheter..
.och det var tyvärr en av orsakerna till att jag försökte ta mitt liv...　
Försökte prata med en av mina äldsta döttrar om detta...
men hon slängde bara ur sig med nonsalant ton att jag var som en 12 åring
& så gick hon endast 2 dagar efter mitt självmordsförsök.
Jag var sårbar.trött & sargad...
Än i dag har hon inte ringt,sagt förlåt eller frågat hur jag mår.
　
Skulle förstå mer OM jag verkligen hade vart"en dålig mamma",

TEX;

Droger.illaluktande kläder,tomma ölburkar med fimpar. vin pavoröverrallt
Äckliga vänner som stör dem all the time.som ligger fulla & sover ruset av sig..
Aldrig några pengar,bryr aldrig ang deras skoltid, visar aldrig i skolan på
Spyr i bänken av gammal fylla på föräldrar mötet. Aldrig trygghet eller kärlek,
bara skäll och hat. ironi.elakhet & hat,

Näääe.

De fick kärlek.ömhet...ställde alltid upp. lät dem få tycka & säga vad det kände.
Hade " familje möte" där vi pratade ut om bra saker & dåliga saker, alla fick chanse att prata fritt.   ÖVERRÖSTE DEM MED FEEDBACK..
Det var Jag som tog hand om allt. Robban bara arbetade kom hem & skrek, Vi fick inte prata vid middagsbordet & Sebastian fick inte gunga med fötterna eller ta mat först. Han somnade framför tv´n...medans jag lekte varje kväll med barnen.. Vi skrattade mycket..busade ofta & sjöng tillsammans.... Badade tillsammans , såg alltid till att de aldrig var avundsjuka på varandra eller hade" syskonbråk"  Försökte göra deras uppväxt underbar....hemmet skulle vara vår borg. vår trygghet. Men min Man gapade.
skrek hela tiden...var aldrig nöjd med varken med mig eller ungarna...
　
Jag t.o.m försökte göra läxor med dem trots att jag inte kunde ett skit själv eller förstod..
Jag gjorde saker med dem..Gjorde småfester för dem jämt.
　
Min Son sms:ade efter suid försöket ett argt sms
att jag var dum i huvudet ..

Det var INTE det här jag lärde barnen ,även om jag kämpade för att de skulle bli självständiga indevider fulla med känslor,insikt & styrkan att våga stå för sina tankar
& inte skämmas över deras handikapp utan utnyttja det på bästa sätt.
Se sina handikapp som något bra , att de var unika...


Jag har INTE varit världens bästa mamma..
kanske för dem den värsta sorten.
Ändå, så var Vi..
Jag & mina kids bästa vänner


Jag tog mig tid att lyssna..förklara...på arbetstid med ena handen med en nerdrypande bajs blöja och den andra i högsta hugg med att prata i lelefonen med mina ungar..
Jag fanns där..lyssnade,förstod.gjorde ont till gott i deras hjärtan..
Tog dem alltid iförsvar...förklarade när de inte förstod..eller andra inte förstod dem..medlade.... Jag övergav dem aldrig. kämpade för deras rättigheter i skolan
när precis alla hade gett upp. Jag trodde att det bästa sättet som bra mamma var att visa sitt barn att " jag finns här"   Och de ringde..till mitt jobb minst 5.-6 gr per dag...
BÅDA TVÅ!!

Jag var ofta i skolan än vad jag var på jobbet,fick säga upp min cheftjänst
för att satsa på mina bokstavs barn..eftersom jag fick mothugg från alla håll.t.o.m
från min dåvarande Man,

Tänker inte göra nån Mamma Lista vad jag har gjort för fel eller rätt!!
ÄR BARA SÅ VANSINNIGT LEDSEN ATT DET BLEV SÅ HÄR!!
De har glömt allt BRA bra & det fina. Självmord är aldrig en utväg.....

För att inte låta mina barn ta över min själ, så tar jag ett timeout..
De får höra av sig när de känner sig redo.