Fan va tragiskt det känns,
när man tror att man byggt upp en bra och ny relation till sig själv..
En stark grund att stå på i alla väder,
så dyker " Han " upp,som gubben ur lådan..

En älskare ...vän ..pojkvän..vän..älskare...trummis i mitt band...ovän..vän..älskare ,soul maits  i över 14 år.. Nu endast vän i 6 år ....

Vi kan varandras alla brister & laster.
Vi har varit och är varandras " bollplank"
i tusen år,känns det som...

Men i helgen hände något!!

Vi älskade som två utsvultna vild djur.
fick inte nog. märkte att jag såg på honom med en hungrig kvinnas åtrå.. en hunger som jag trodde att jag hade släkt.

Jag kunde slappna av..njuta till fullo ,
kände mig säker i hans famn..

Början på veckan riktigt bubblade det i mig,
Längtan efter mer av hans kött & blod...

Åtrån som rusade i mina vener..
kunde inte se mig mätt på hans vackra ansikte.
Hans nya drag som uppkommit med åren..

Hans muskler..kropp..ögonen.. det långa håret.

VARFÖR kunde han inte låta det bara få va´..
Bli som det blev..Njuta av den Kvinna han i så många år har åtrott..

Nu var jag hans, helt & fullt upp!
Bara att ta för sig & njuta av mig..

En stark vänskap som kunde växa till nåt vackrare, större med tiden.." en dag i taget"...

Men..
Då visar det sig.. att han som tidigare kör nåt falskspel....
Och jag som fanns här.. precis framför honom..
Bara att njuta av mig i all min prakt i både gott & ont!
Jag var beredd .. alla hans fel,brister..för att vi känner varandra så väl..

Jag blir så besviken..på mig själv,att jag föll.ramlade pladask framför hans fötter i en geggig vattenpöl.
Och ovanför mig står han & skrattar som han aldrig skrattat förut...

Clownens skratt.....är förbi...